idaifvrig

Senaste inläggen

Av Ida - 20 mars 2015 03:19

                 

Äntligen har jag gått Ben Lomond! Har länge varit på min Att Göra I Queenstown-lista, men eftersom det är en hel dags tur dit och tillbaka har jag aldrig kunnat göra det för jag antingen jobbat tider som hindrat det eller så har det varit dåligt väder. Men igår! Igår lyste solen, så vid åtta steg jag upp, stekte pannkakor och ca halv tio började jag och Steven (en vän från Nomads) vandra. Så gick vi ikapp Ben (internship-arbetare på Nomads) som startat lite tidigare och så gick vi mot Ben Lomond - en bergstopp här i Queenstown. Allt som allt tog det oss ca 7,5 timme med pauser och bestigning av en annan typ bergskam på vägen. Solen sken som aldrig förr och det var så otroligt vackert!! Jag gör två utropstecken för att det var så fantastiskt fint.
 
På vägen lyssnade vi på Sagan om Ringen-soundtrack och kände oss sådär lite allmänt som Frodo och Sam som skulle ta ringen till Mordor. Jag menar, omgivningen var ju den rätta i alla fall!
 
Spenderade kvällen med att prata med fina Lovisa över Skype, trevligt trevligt. Kul att höra hur allt var med henne.
 
Sedan var det en kaoskväll igår också på vissa plan, haha, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kan berätta om det nån annan kväll.
 
Brände mig naturligtvis i både ansikte och nacke igår också. Jag gick under öknamnet Tomaten igår. Kul. Hahaha. Så himla idiotiskt av mig, att jag alltid tror mitt svenska skinn om det bästa. Vet ju att jag alltid bränner mig. Ingen solkräm, vad är det för dumheter Ida? Lite bättre idag. Gör bara lite ont i huden ... Ingen träningsvärk dock! Najs!
 
Vi höres!
 

ANNONS
Av Ida - 14 mars 2015 03:27

 

Hittade en länk om Queenstown. Tyckte den beskrev denna stad på ett ganska bra sätt. Hoppas länken funkar --> http://www.stayatbase.com/blog/18-reasons-why-queenstown-is-the-best-place-on-earth



ANNONS
Av Ida - 11 mars 2015 10:29

Har precis ätit kiwi. Är inte kannibal, jag lovar. Innan, i Sverige, var kiwi för mig naturligtvis en frukt. Nu känns det först och främst som en "local"/lokalbo, en person från Nya Zeeland. De kallas ju "Kiwis". Och om nåt är "kiwi", så är det nya zeeländskt. 

 
Hört idag: 
"... Ja, får förhoppningsvis se lite vilda kiwis i skogen där."
Jag såg framför mig hur lokalbor trampade runt i skogen, klädda i traditionella maori-kläder och hoade som indianer typ. Naturligtvis menade han kiwi-fåglar, som också kallas kiwis eller kiwi birds. Det förstod jag också, men tyckte det var lite småkul.
 
Kiwi - ett mångfacetterat ord. Eller nåt. 
 
Jag har alltså precis avslutat min tredje kiwi efter en dag fylld med jobb och träning. Det sticker nästan lite på tungan nu. Förlåt mamma, åt fler än två på samma gång nu. Vet att man bara borde äta två. #enmorsvisdom #trotsaaldrigden #baraiblandellerlitenuochdåkanske
Av Ida - 9 mars 2015 10:52

Nåt man tydligt lägger märke till är att jobblivet inte är samma här som i Sverige. I Sverige har man som "undersåte" mer att säga till om, vi kan lättare säga emot eller rent av kaxa mot vår chef utan att lida minsta av det. Känner att det är både bra och dåligt. Man får säkert ett tryggare och mer bekvämt arbetsliv i Sverige, men ibland är vi kanske lite för slappa eller har lite för lite respekt inför chefen, som trots allt är just det - vår boss. 
 
Här får man jobba hårdare för mindre lön och under strängare arbetsförhållanden. Exempelvis är stubinen till att bli avskedad inte ens nära lika lång som i Sverige. I Sverige kan vi i princip bete oss nästan hur som helst, försova oss, frånvara från jobbet, kaxa osv. utan att få sparken, för att vi nånstans har en arbetstrygghet i och med kontrakt och avtal som vi har i Sverige.
 
Här skriver vi också på kontrakt, men himlarns alltså. Vet inte hur många som blivit sparkade eller fått varning om att få sparken här på Nomads till exempel sedan jag började (knappt 2 månader sedan). 3 personer har fått sparken och 1-2 har varit lite i hetluften. Det är rätt många på knappt två månader kan jag känna. 
 
På restaurangen jobbar man ofta övertid (jag vet att restaurang-branschen i allmänhet ofta är så) och chefen är The Boss så att säga och det märks när han/hon kommer in och jobbar (en man inne i köket för kockarna och mig som Kitchen Hand och en kvinna bland serveringspersonalen). Steget emellan arbetare och chef är så mycket längre och det finns inget som heter "rätt till lunchrast en halvtimme/fyrtiofem minuter under ett åttatimmarspass" etc., no way.
 
Och jag kan acceptera mycket av det för att jag är i deras land nu och jag måste ju rätta mig enligt deras regler och visa respekt gentemot landet. Men. Vara trevlig och visa respekt mot sina medarbetare tycker jag att man kan göra vare sig man är chef eller undersåte. Och i onsdags fick jag nog. För jag vet inte vilken gång i ordningen begärde min chef mig att stanna kvar längre och jobba. Om ni inte föreställt er det redan, så är Kitchen Hand-jobbet inte en dans på rosor. Det är många gånger väldigt slitsamt - tunga lyft ur icke-ergonomiska positioner, varma stekpannor, slamrigt och väldigt stressigt. Man hinner inte med lunch och knappt att gå på toa. Man jobbar oftast fullt ös hela tiden för att få undan disk/få ut fler rena tallrikar och bestick och stoppa in matvaror i kylen när de anlänt. Byta soppåsar och sopa golv. Glamoröst? Oo nej, men ett jobb är det. Ett träningspass med lön om man vill se det positivt. Man är inte sådär jättepepp på att stanna kvar ännu längre när man jobbat från 8-16, när senaste pausen och matintaget var kl. 7 på morgonen. Man är i allmänhet apless och supertrött och egentligen-hungrig-fast-man-typ-slutat-känna-det-för-kroppen-har-gått-in-i-"pre-svältstadiet" (ni förstår nog) vid 16-snåret. Vill inte klaga, men man är rätt slut. Och inte särskilt mottaglig för respektlösa order om att stanna kvar och jobba. 
 
De gånger det hänt har jag typ kokat inombords för att jag är så himla arg på bristen på respekt och tröttheten späder ju på det enormt. Att bara förvänta sig att jag ska stanna längre när jag varken ätit lunch eller gått på toa under hela dagen för jag har jobbat konstant hela tiden. Nånstans får det vara nog. Om du vill att jag ska jobba utöver den tid du redan schemalagt mig för, och det vidare utan mat, då kan du banne mig visa större respekt och fråga mig snällt om jag skulle kunna stanna lite till. Då hade jag lätt gjort det. Stannat och hjälpt så länge det behövdes. Men att bara beordra mig att stanna. Chef eller inte! Men jag har inte sagt nåt (för det här är ju som sagt inte Sverige), förrän i onsdags. Då gav han den ordern igen och jag fick nog. Så jag gjorde det jag skulle, sedan gick jag fram till honom och sa att, om han vill att jag ska stanna längre så får han gärna fråga mig. Då har jag inga problem med det, för jag förstår att han ibland behöver extra hjälp med disken. Men att bara förvänta sig (helt respektlöst) att jag ska stanna kvar tycker jag inte är okej, då blir jag arg. Och det hjälpte förhoppningsvis. Han mjuknade och sa att visst kunde han fråga mig i fortsättningen, absolut. Och jag lämnade restaurangen med en aning skuldkänslor över att jag klagat på något, men också glad över att jag vågade säga det, vågade berätta för honom att jag inte var okej med det han gjorde i hänsynslöshet och brist på respekt. 
 
Han jobbar inte måndagar, så jag vet inte hur det blir nu. Om han ger mig mer respekt eller om han tycker att jag är vek som klagar. Får väl se imorgon eller på onsdag. Jag tänker i alla fall försöka vara glad och jobba på det bästa jag kan och mer än så kan jag ju typ inte göra. Den taktiken körde jag i alla fall idag och det gick superbra (fick dessutom mat två gånger idag, vad hände där?) så får väl hoppas att det konceptet håller. 
 
The End på ett megalångt inlägg. God natt!

Av Ida - 9 mars 2015 10:43

En väldigt intressant insider-information jag kan dela med mig av från jobbet på restaurangen är att när chefskockarna eller chefen och nån utomstående viktig person (ex. en leverantör) på restaurangen där jag jobbar (Pier 19) behöver prata allvar med varandra eller diskutera (inköp? Anställningar? Vad vet jag), så stänger de in sig - i kylrummet.


Kan tycka att detta faktiskt är så himla kul, bara se dem öppna kylrumsdörren (en skjutdörr) och båda två gå in i det med mat då förstås rätt fullproppade kylrummet och sedan dra igen dörren efter sig. Så efter typ 15 minuter börjar man liksom tänka på att man inte sett cheferna på ett tag, så hips vips öppnas kylrumsdörren och ut kommer de, ibland lite nickande till varandra, och ser ut som om de kommit överens om något viktigt. Där har de då alltså stått i 10-15 minuter - inne i kylen (typ 5-8 grader) - bland grönsaker och fläskytterfiléer, skaldjur och ost, och haft möte.


"Kökets 'kontor'" som Michelle (kock) uttryckte det idag. Utan att egentligen skoja.

Av Ida - 9 mars 2015 10:20

 

Helgen har varit superlugn. Hade sänglinneskift i lördags från 10-13 och gick sedan till Chicos Bar/restaurang och brunchade med Evan, Lacey och Evans vän Broghan. English Breakfast, typ en  dubbelmacka med diverse godheter inuti som bacon, ägg, hashbrowns (typ potatis-panetter eller vad man ska säga) och ketchup. Gott var det! Riktigt gott! Sen var det i princip bara att återvända hem till Nomads och göra dagens andra pass - Sous Chef. Serverade mat och städade. Servade gäster och diskade.

 
Vann även pris i lördags: "NC of the week". Det minsann. Den bäst jobbande NC:n (Nomads Crew) denna vecka! Man får ju tacka och ta emot. Fick välja mellan lite olika priser. Valde wifi för en vecka. 12 dollar sparade, ka-tjing!
 
Igår gjorde jag inte så mycket mer produktivt än att jobba och träna. Nä hörni. Det finns väl inte sådär jättemycket mer att berätta tror jag. Eller kanske, men det får bli en annan gång.
 
 


Av Ida - 1 mars 2015 13:15

     

Igår var det lite halvkaos på Nomads. Av nån underlig anledning hade receptionen inte "lagt undan" tillräckligt med bäddar åt Kiwi Experience-människor som kom resandes norrifrån till Queenstown, så Kiwi Exisarna hade ingenstans att bo här. Nomads har en trevlig deal med Kiwi Ex som säger att alla på bussen bor på Nomads, men då måste Nomads frambringa bäddar åt dessa. Det är där kaoset börjar. Inför denna grupp bussfolk hade Nomads reception dubbelbokat en hel massa bäddar och när det upptäcktes så fanns det ju helt plötsligt alldeles för få bäddar till allt folk som skulle anlända. Ojski pojski, vad göra? Jo, men släng ut NC-människorna och Internship-människorna (folket som jobbar för boende och inte för lön i form av pengar) helt enkelt! De får sova nån annanstans eller i samma säng som nån annan, det går toppenbra! Tyckte receptionen, men inte de som skulle bli flyttade. Såklart. De blev väldigt upprörda. För boendet är ju lönen vi jobbar för. Då kan ni ju inte slänga ut oss hur som helst?!? Vi har rätt till våra sängar! Lös det på nåt annat sätt! Gick resonemangen. Men efter hot om avskedande, så ägnade rum 102, 323 och 227 större delen av förmiddagen till att packa ihop alla sina grejer och städa som dårar för att rummen skulle se dugliga ut för gäster. (Har ett antal människor bott in sig i ett rum i ett antal månader, då är det rätt mycket grejer överallt ...) Några blev förvisade till skidförvaringsrummet bredvid garaget. Andra funderade på att sova i filmrummet. I slutändan så slapp de skidrummet (tror jag), men vi fick sällskap i vårt 10-mannarum av tre-fyra NC:are till. Vissa fick dela säng helt enkelt. Inte jättejobbigt, då vi ändå är lite som en familj. Men många i samma rum. Jo, den detaljen får jag ju inte glömma: av nån mirakulös anledning behövde inte rum 101 flytta ut (rummet där jag sover), fastän vi är NC:are. Så det var ju allmänt trevligt.
 
Det gick fantastiskt bra ändå. Inte så stor skillnad. Tror vi var 13-14 personer i rummet inatt. Sleepover party it sort of was. Mysigt!
 
Bilder:
1 & 2. Bäddning och sängutdelande i rum 101.
3. Vi fick pizza allihop som plåster på såren för allt tjorv.
 
 

Av Ida - 20 februari 2015 08:56

Alltså jag lever och mår, kan man väl säga. Livet går på här borta, och oftast är livet riktigt bra.

 
Jobbar på restaurangen, jobbar på Nomads. Börjar bli rätt less på Kitchen Hand-jobbet, så hoppas att jag hittar nåt annat snart. Nomads-jobbet är roligare, trivs bra här, speciellt med vår "Nomads-familj". Men att arbeta här är lite som att jobba helt utan fack. Alltså utan arbetsförsäkran, ingen som kämpar för en om något skulle hända. Kontraktet vi skriver på är bara en försäkran om att de har oss som arbetare så länge de vill, inte för oss om hur länge vi får stanna. Rörigt, sorry, men vad jag menar är att, så fort någonting är emot dem, så avskedar de en. Om man vägrar bädda en säng, så blir man sparkad. Om man inte städar ordentligt en dag blir man typ sparkad. Så man lever rätt farligt hela tiden, men är still in the game så att säga. Fortfarande kvar här. Aja, long story, rätt ointressant för er kanske.
 
Har vandrat en del, börjat träna lite smått igen, haft fina stunder med Nomads-familjen, och fått ännu mer nippran på Sagan om Ringen. Ikväll var vi ute 14 pers för att som ha en sista middag med Lacey och Stef som lämnar Nomads på tisdag. Vi åt god stek på Atlas Restaurant vid Steamer Wharf (vet att det inte säger er nåt) och avslutade med en glass. Najs.
 
Naturen är fantastisk här runt omkring! Har vandrat i skogarna och tittat ut över Lake Wakatipu (sjön vid vilken Queenstown ligger). Så fint.
 
Nu ska jag sluta babbla, men nu vet ni att jag lever. Och mår. Som sagt.
 
Hajdå.

www.google.se

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Presentation


Välkomna till mig - en äventyrslysten läkarstudent med en vilja av stål och ett glatt humör. Just det, Ida heter jag ifall det undgått någon.

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ idaifvrig med Blogkeen
Följ idaifvrig med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se