Idag blandade jag ihop de gyllene ingredienserna till en pannkakssmet, och påbörjade så projektet att steka pannkakor. Det skulle nog komma att ta ett tag, men jaja. Så kommer Rob in och ba: "Pancakes!" och jag sa att han fick en om han stekte den själv. Deal, tyckte Rob och stekte sig en pannkaka. Så kom Chris in och ba: "Pancakes!" och jag sa detsamma till honom, så han hällde smet i pannan och stekte sig en pannkaka. Och hips vips så stod de där, Rob och Chris, och stekte massa pannkakor. Gav pannkaksråd och såg så glada ut. De stekte alla pannkakor och jag dukade bordet och sa att vi skulle dela på alla pannkakor (klart de skulle få fler än en pannkaka var nu när de varit så snälla och stekt alla). Och så satt vi där och åt pannkakor med banan och nutella på, och drack mjölk till och hade en fantastisk pannkakslunch. Alex kom till bordet och han fick sig också en pannkaka, sen kom Evan och han erbjöds en pannkaka, men han ville inte äta upp pannkakorna för oss, så han tackade nej, men stannade ändå för att prata med oss.
Och då tänkte jag på det, att även om det var mina ingredienser alltihop och min lunch, så blir det ju så otroligt mycket roligare att dela på någonting. Jag har funnit mig själv vara en ganska snål människa på vissa plan och hatat att ha vissa egoistiska, snåljåpstankar, men vet ni vad? Livet som backpacker har verkligen förändrat mig på många sätt och kanske speciellt inom detta med att verkligen dela med sig, även om budgeten är snål eller om man har lite mat eller vad det nu kan vara. "Behöver du mjölk? - Ta av min!" "Vill du ha två ägg, det är bara att ta dem!" Ju fler man är, desto roligare, och jag kände mig så glad över den där fina pannkakslunchen vi hade. Istället för att äta mina pannkakor själv, så fick jag sällskap av fyra britter - både under tillagandet, men också vid själva ätandet, vilket kändes hur trevligt som helst. Och alla var glada och alla blev mätta. Och jag kunde själv inte vara gladare.
fyran
6 februari 2015 17:10
Att dela med sig kan vara en start på en nya resa, eller bekantskap. Tänk vad lite pannkakssmet kan göra, stärka relationer och du fick allra troligast en mycket roligare lunch. Men lite lika rolig och mysig som alla våra tekvällar med typ "mackmaratoon" ;) - Rostade mackor med smör ost och typ äckligt mycket marmelad. ;) MUMS!!
Ida
20 februari 2015 08:32
Oooh, those tea nights! Vi får köra en tekväll när jag kommer till Sverige. Te är mysigt värre :) Hoppas allt är bra med dig, Kevin och lillbäbisen i magen :)